Gröna Studenter kommenterar

Foto: Jenny Wall

Felicia Olsson om EU och klimatpolitik

8 juni 2022 | Språkrör Gröna Studenter

Den här veckan röstar Europaparlamentet om avgörande delar av klimatpaketet Fit for 55. Det handlar om tolv lagar som ska uppdateras efter att EU antagit ett mål om att till 2030 minska utsläppen med 55 procent, jämfört med 1990 års nivåer.

Det finns en hel del att säga om 55-procentsmålet för 2030. Det är inte i linje med vad forskningen visar krävs för att minska utsläppen i linje med Parisavtalets 1,5-gradersmål. Inte heller tar målet hänsyn till rättviseaspekten, det vill säga att länder som orsakat de totalt största utsläppen och har bättre förutsättningar ska minska sina utsläpp snabbare än det globala genomsnittet. Kort sagt: EU:s övergripande klimatmål är alldeles för lågt satt.

Men när de tolv lagarna nu ska uppdateras får EU en andra chans att leva upp till sina åtaganden i Parisavtalet. Om skärpningarna av de olika lagarna blir tillräckligt omfattande skulle 55-procentsmålet kunna överträffas. Men tyvärr lägger både konservativa och liberaler sin kraft på att inför omröstningarna vattna ur förslagen och sänka ambitionerna.

Så, här kommer två viktiga påminnelser att bära med sig och lyfta i samtal om EU och klimat:

Viktig påminnelse 1: De partier som i brist på egen klimatpolitik enträget hänvisar till att klimatfrågan ska hanteras på EU-nivå är samma partier som i EU-parlamentet agerar aktiva bromsklossar i klimatpolitiken. 

Viktig påminnelse 2: Det spelar roll vilka partier och därmed ministrar som sitter i Sveriges regering, och som får representera landet i EU. Under sin tid som klimatminister drev Isabella Lövin igenom The Swedish Proposal – en reform som kraftigt drev upp kostnaderna för industrier och energiföretag att släppa ut, och som gjort att kolkraft i hela Europa stänger ner och att det förnybara byggs ut i en allt snabbare takt. En reform som uppskattas generera utsläppsminskningar av storleksordningen 50 gånger Sveriges årliga, nationella utsläpp.

Riksdagsvalet i höst kommer få en avgörande betydelse för  klimatpolitiken på EU-nivå. Nu ännu mer än någonsin eftersom Sverige kommer att sitta som ordförandeland när stora delar av de nya klimatförslagen, de som parlamentet röstar om idag, ska slutförhandlas.

Nyligen skrev två av MP:s Europaparlamentariker en debattartikel med anledning av veckans omröstningar. Jag avslutar med att citera deras text:

”Skulle en högerkonservativ regering efter höstens val få leda avgörande klimat­förhandlingar lär det försämra EU:s klimatpolitik avsevärt. I klimat­krisens elfte timme har vi inte tid för förhalande sverigedemokrater, moderater och kristdemokrater.”

Foto: Elias Olsson

Felicia Olsson om IPCC-rapporten

30 mars 2022 | Språkrör Gröna Studenter

En atlas, en kartbok, av mänskligt lidande. Så beskrev FNs generalsekreterare den senaste rapporten från IPCC. Samma ordbild framkallas när vi läser, ser och lyssnar till rapporteringen från Ukraina. Bilden på svt.se som visar Ukrainas geografi i ljusgrått. Rödstreckade områden längs gränserna som dag för dag äter sig längre in i landet. En atlas av mänskligt lidande.

Under hösten och vintern funderade jag mycket på hur Miljöpartiet skulle kunna använda de kommande rapporterna från IPCC, för att skapa väljarstöd för klimatpolitiska förslag. Precis som Greta sa i sitt sommarprat är det (tack och lov) opinion som styr den fria världen, men idag finns (tyvärr) inte den opinion som krävs för en klimatomställning i linje med Parisavtalet. Att ändra på det är Miljöpartiets och klimatrörelsens uppgift, genom folkbildning, mobilisering och med konkreta klimatpolitiska förslag utformade med klarsynt krisinsikt. 

Jag visste att den kommande rapporten från IPCC, med fokus på klimatkrisens konsekvenser, skulle publiceras sista februari. Med den i ryggen kunde Miljöpartiet kanske nå fler, tänkte jag. Nya tillfällen att prata om att Miljöpartiet vill nå nära nollutsläpp till 2035, bryta storstadsbilismen, stifta en omställningslag för alla fossila verksamheter. 

Men fyra dagar innan rapporten skulle släppas beordrade Putin en fullskalig invasion av Ukraina. Det gick inte att tänka på någonting annat. Insikten om det, vid sidan av det helt uppenbara, skrämde ytterligare.

Hur ska människor i Sverige och EU orka avkräva sina politiska ledare radikala utsläppsminskningar, när det rasar ett krig i Europa? Hur troligt är det att nämnda politiska ledare ska orka steppa upp klimatarbetet, när de har ett växande säkerhetshot och människor på flykt att hantera? Tänkte jag. 

Ukrainas representant i FN:s klimatpanel tänkte annorlunda. I samband med lanseringen av IPCC-rapporten konstaterade hon att klimatförändringarna och kriget har en sak gemensamt – fossila bränslen och vårt beroende av dem. 

Klimatpolitik är säkerhetspolitik. Dels för att vi genom omställningen till en förnybar och cirkulär ekonomi inom planetens gränser bryter vårt beroende av naturresurser från auktoritära stater och diktaturer, dels för att klimatkrisen i sig är ett enormt säkerhetshot.

De senaste fem åren har extrema väderhändelser toppat World Economic Forums ranking av globala säkerhetsrisker. Misslyckande att förhindra klimatförändringarna värderas där som en större säkerhetsrisk än massförstörelsevapen. Att Putin nu visat sig vara farligare än de flesta experter kunnat förutse eller velat tro gör inte klimatförändringarna till ett mindre hot. Den senaste rapporten visade bland annat att;

– ungefär hälften av världens befolkning redan nu är mycket sårbara för klimatförändringarna;

– riskerna med uppvärmningen är större än IPCC tidigare kunnat visa;

– möjligheterna till anpassning är mycket begränsade och beror på hur långt uppvärmningen tillåts gå.

IPCC konstaterar att fönstret till en säker och beboelig framtid står på glänt men håller på att stängas i snabb takt. Att en fortsatt fördröjning av gemensam handling kommer göra att vi missar chansen.

I fredags deltog vi i Gröna Studenter i den globala klimatstrejken. I helgen hade vi vår valupptakt. Resten av dagarna fram till valet mobiliserar vi för kraftfull klimatpolitik. Det krävs att allmänheten demonstrerar och organiserar sig i civilsamhället. Det krävs också att människor engagerar sig partipolitisk. Vi har den ofattbara lyxen att leva i en demokrati.

Vi kan inte acceptera en framtid som beskrivs som en kartbok av mänskligt lidande. Det räcker inte med en ny sida. Vi behöver en ny Atlas.

Foto: Jenny Wall

Felicia Olsson om att visa energisolidaritet

11 mars 2022 | Språkrör Gröna Studenter

Sverige och EU måste sluta finansiera Putins vidriga krig i Ukraina. Politiker såväl som vanligt folk måste ta ansvar och visa energisolidaritet. 

“Hellre hög elräkning än rysk gas”. Orden kommer från en man vid namn Eric som intervjuades i P4 Jönköping, mindre än två dygn efter att Putin med full kraft invaderat sitt grannland Ukraina. I inslaget får vi höra att Eric tidigare varit engagerad i elnätsupproret och lobbat för lägre elpriser i södra Sverige. Den 26 februari är han alltså med i radion och säger:

 “Varför ska vi finansiera kriget nere i Ukraina, med pengar för energi som vi betalar till Ryssland?”

“Jag vet att det kommer att svida på energipriset, men ska man välja mellan pest eller kolera tycker jag det är bättre att strypa kranen.”

“Det är ju fruktansvärt det som händer.”

Jag vet inte vem Eric är men jag vill tacka honom för den där intervjun. Den gav hopp. 

Jag försöker tänka på Eric när jag ser Moderaterna propagera vilt för sänkt bensinskatt och en ökad andel fossilt i tanken – där finns inte mycket ambition om att tala klarspråk och våga säga att nu kommer det att svida men vi kan och måste klara det tillsammans.

Jag tänker på Eric när jag läser att den socialdemokratiska energiministern “har respekt” för att andra EU-länder inte är så sugna på att – som Eric säger – strypa kranen.

Jag tänker på Eric när jag hör att Vattenfall beslutat att fortsätta köpa rysk gas, eftersom det enligt dem inte finns några alternativ. När bolaget för fram att de ska satsa på att bli fossilfria tidigare än 2040, känns det snarast som ett hån. 

På Facebook ser jag bekanta lägga upp bilder tagna på höga bränslepriser. Vanliga, medelålders personer kommenterar med tumme ner-emojis, kräkemojis, och med ord som “jag tvingas snart börja cykla, nu får de ta och ge sig”.

Vilka är det som egentligen ska ge sig, undrar jag, och tänker att alldeles för många svenskar är alldeles för bortskämda. Går in på Aftonbladet Debatt och ser att en ekonomiprofessor från Lunds universitet skrivit en artikel med just den ingången: “Svenskarna är ett bortskämt folk”. En mycket läsvärd text.

Får man som representant för ett politiskt parti skälla på väljarna? Jag hoppas det. För dåvarande högskoleminister Matilda Ernkrans gick det utmärkt att ryta till om studenternas festande under pandemin. Vi skulle visa solidaritet med de som drabbades hårdast av virusets spridning.

Jag läser en tweet som påpekar: “Vi har haft restriktioner i två år som kraftigt uppmanat oss att hålla avstånd, och med lagstöd förbjudit näringsverksamheter att fylla sina lokaler med folk – men det är nu otänkbart att från politiskt håll uppmana folk att ransonera användandet av energi och drivmedel?”

Nu krävs både det samma och motsatta som under pandemin. På samma sätt som under pandemin måste både politiker och vanligt folk ta ansvar och visa solidaritet. Under pandemin behövde vi isolerade oss, hålla oss ifrån varandra. Nu krävs istället att vi tränger ihop oss. Fler i färre uppvärmda rum. Fler tillsammans i bilar, på bussar och tåg istället för ensamma i varsitt fordon.

För en vecka sedan lade Miljöpartiet fram ett förslag om att stoppa Rysslands energimakt. Partiet verkar nu i riksdagen för att Sverige ska stoppa all import av rysk olja och gas, samt driva på med full kraft för att EU ska göra detsamma. Vi i Gröna Studenter gör vad vi kan för att bilda opinion för samma sak – att Sverige ska sluta finansiera Putins krig. 

Den ekonomiska bördan som följer med stigande energi- och drivmedelspriser måste delas solidariskt. De hushåll och verksamheter som drabbas värst måste få rättvis och riktad kompensation. Miljöpartiet vill även se en stor skattesänkning som riktas mot glesbygd, motsvarande flera tusen kronor, och ett mer generöst resebidrag.

Rättvis omställning är ett av områdena som vi i april kommer att lyfta i Gröna Studenters valkampanj. Vi i riksstyrelsen ser nu fram emot att få klart vårt valmanifest och samla våra regionala och lokala ledare på Grön Akademi i slutet av mars. 

Anton Bylin om kvinnorna i kriget och grön ideologi

8 mars 2022 | Gröna Studenter Stockholm

Internationella kvinnodagen färgas smutsig av Putins fossilfinansierade aggressionskrig. Sällan har den gröna ideologin varit så viktig. 

Efter två år kan vi återigen samlas på gator och torg för att demonstrera för jämlikhet, mot mäns våld mot kvinnor och i solidaritet med kvinnor världen över. 

Trots att det finns så mycket viktigt att demonstrera för, är det i denna stund omöjligt att inte tänka på alla de kvinnor som far illa av den ryska invasionen av Ukraina. Istället för att avancera det jämställdhetsarbete som har saktats ner under pandemin, tvingas vi ta steg tillbaka i utvecklingen för att motarbeta en maktgalen despot. På årets kvinnodag måste vi visa solidaritet med alla kvinnor som lider av krigets fasor.

I mediebevakningen hamnar ofta mannen i centrum, han som leder militären och offrar sig för sitt land på frontlinjen. Men när alla ukrainska män i vapenför ålder beordras in i militären lämnas ett gigantiskt ansvar på de kvarvarande. För varje familjefar som tvingas vända vid gränsen finns en kvinna kvar för att ta hand om en splittrad familj. För varje bomb som faller finns en storasyster som försöker trösta sin livrädda bror i en bunker. Och för varje soldat som stupar finns en mor vars sår aldrig kommer läka.

Precis som så många andra krig, är det ett krig startat av män baserat på maskulina ideal om kamp och erövring. Kampen mot dessa destruktiva idéer har lett till att kvinnorörelsen och fredsrörelsen historiskt varit tätt sammankopplade. Just invasionen av Ukraina har även en ytterligare dimension: Eftersom den ryska statskassan är till majoritet finansierad av fossila bränslen är många av de mest effektiva klimatåtgärderna också perfekt lämpade sanktioner mot Putins krigsmaskin.

Det är just dessa tre rörelser – för jämställdhet, fred och miljö – som är grundpelarna i den gröna ideologin, och som nu utgör det perfekta motgiftet mot Putinregimens aggressioner. Sällan har den gröna ideologin och vårt budskap, som Gröna Studenter, varit så viktigt. 

Så ta i kväll chansen, leta upp din lokala demonstration och gör din röst hörd. Gör det för kvinnan vid gränsen, för storasystern i bunkern och för modern med såret som aldrig läker. Gör det för Sveriges, krigets och alla världens kvinnor. 

Amina Agbere om rasismen vid Ukrainas gräns

1 mars 2022 | Språkrör Gröna Studenter Lund

Vi står i solidaritet med flyktingar världen över och med alla utbytesstudenter som nekas utträde vid Ukrainas gräns.

Den 24 februari 2022 kommer förbli ett historiskt datum. Putins Ryssland invaderade Ukraina och startade krig i Europa. Snart efter att de inledande missilerna hade ruinerat Ukrainas huvudstad Kiev trendade hashtaggen #StandWithUkraine, inte minst i Sverige.

Efter några dagar började ytterligare en hashtagg trenda på sociala medier: #AfricansInUkraine. Under hashtaggen flödade vittnesmål efter vittnesmål om hur svarta personer blir nekade utträde från den aktiva krigszonen. Polska tjänstemän förtydligande prioriteringen där man gjorde en bestämd skillnad på vem som hade företräde, främst baserat på hudfärg. Vita barn och kvinnor först och främst, sen vita män. Putins krig påminde oss om hur vi delar in oss i ”vi” och ”dem”.

Efter att vittnesmålen från de modiga människorna i Ukraina uppdagades har fler studenter trätt fram. Det visade sig att utbytesstudenter från bland annat Asien, Latinamerika och Afrika blir strandade vid gränsen och pistolhotas av polska gränspolisen när de försöker ta sig till säkerhet.

Samtidigt har människor som tidigare har varit emot mottagandet av syrianska och afghanska flyktingar nu öppnat sina armar för att välkomna ukrainska flyktingar.

I media hörs hur Ukrainas befolkning beskrivs som blåögda, blonda, kristna och civiliserade människor.

Det är underbart att se hur det svenska folket gått samman för att visa sitt stöd för de utsatta i Ukraina. Samtidigt kan vi inte glömma att detta inte är det enda kriget i världen. Det finns flyktingar världen över som behöver samma engagemang.

Det är inte första gången POC (People of Color) blir utelämnade, men för oss i Väst har främlingsfientligheten förmodligen aldrig varit såhär självlysande och påstridig. Låt oss därför stå enade mot de makter som vill splittra oss, låt vår övertygelse om allas lika värde visa oss vägen i mörkret.

Jesper Olsson om Putins invasion av Ukraina

23 februari 2022 | Språkrör Gröna Studenter

För oss är det självklart att Sverige och EU nu måste ta till hårdast möjliga sanktioner samt bistå Ukraina.

Kreml kan kalla det vad de vill, det som händer nu är en invasion av en suverän stats territorium i strid med internationell rätt.

Putins agerande bottnar i hans omvärldsanalys och människosyn. Där faktorer som ”intressesfärer” och ”strategiskt djup” väger tyngre än människoliv. Invasion och krig är hans svar på ”problemet” att det Ukrainska folket har rätten att välja sitt eget öde, välja sina egna samarbetspartners. Ett agerande vi inte nog kan fördöma.

En sak bör också understrykas: fienden här är en cynisk makthavare och hans regim, inte det ryska folket. Putinregimen utövar stor kontroll över media och kväver politisk opposition, vilket gör att hans propaganda får stå oemotsagd i den ryska debatten. Folket kan inte dömas för autokratens handlingar.

Foto: Minna Nylund Vängbo

Lova Hellgren om gruvfråga i Gallók/Kallak

12 februari 2022 | Gröna Studenter Norrbotten

En gruva i Gallók/Kallak skulle få katastrofala följder för samerna i området men det är en symbolfråga för så mycket mer än så. Att säga nej till en gruva är det som är vetenskapligt riktigt, moraliskt försvarbart och ekonomiskt hållbart. Därför jobbar Miljöpartiet hårt för att få Sveriges regering att ta rätt beslut. 

Argumenten mot en gruva i Gallók är många, men det viktigaste är samernas värde. Samernas rätt till sin kultur, historia, och framförallt framtid. Att hävda att samerna inte har rätt till sina liv, sina drömmar och sin mark och att säga att de ska stå tillbaka för att det finns en möjlighet att tjäna pengar på att krossa deras förutsättningar för ett gott liv är rasistiska argument. 

En gruva i Gallók beräknas vara i bruk i 14 år och ge 230 årsarbeten under tiden. Men sen, på 2040-talet kommer pengarna ha lämnat Jokkmokks kommun och lämna efter sig… vad? Ett förstört världsarv som inte längre kan locka turister till trakten. Ett sargat folk som efter tusentals år kanske kastar in handduken och dukar under för pressen från den Svenska staten som pågått under över 100 år. En kommun som måste hantera de miljöproblem som kan komma med en gruva samtidigt som gamla och sjuka ska tas omhand och barn ska få en utbildning. Kommer ett gruvbolag finnas kvar och hjälpa till när järnmalmen är uppgrävd? Alla vet att svaret är nej. Om renskötseln däremot får fortsätta kommer den ge arbetstillfällen många år framöver, med en siffra som snabbt överstiger 230 årsarbeten.

Ett annat argument mot gruvan är ytligare, men samtidigt borde det gå ner under huden på Sveriges statsminister Magdalena Andersson. Ett världsarv är exempelvis pyramiderna i Egypten, Amazonas regnskog och antika Aleppo. Dessa anses vara en tillgång till hela mänskligheten och världsarvet Laponia i Sverige är ett av få som innefattar en levande ursprungsbefolkningskultur. Att fatta beslutet som godkänner att gruvan i Gallók blir verklighet är att skriva in sig i historien av världsarvsförstörelse bredvid Bolsonaro och IS. Vill hon verkligen stå där?

Det finns också många forskare och experter som avråder Sveriges regering från att säga ja till en gruva. Forskarna hittas både på Luleås tekniska universitet och inom FN. Gröna Studenter vill driva forskningsbaserad politik som strävar efter lösningar och vi har stora visioner om hur det nya hållbara samhället ska bättre än det vi lever i idag. I det samhället har vi mycket att lära av renskötarna som lever tillsammans med naturen i harmoni.

Foto: Jenny Wall

Emma Bergeling om partiledardebatten

9 februari 2022 | Språkrör Gröna Studenter

I måndagens partiledardebatt ställdes en fråga i stil med ”Hur räddar det världen om vi i Sverige får det sämre?”. Det finns så oerhört mycket att anmärka på i den här frågan. För det första: att begränsa den globala uppvärmningen kräver att alla länder tar ansvar och minskar sina utsläpp. Vi i Sverige är långt ifrån ensamma om att minska utsläppen. Finland har exempelvis mål om netto-noll utsläpp redan 2035. Länder och företag världen över sätter mål och här har Sverige, som har historiskt höga utsläpp och redan använt en oproportionerligt stor del av världens koldioxidbudget, både ett ansvar och en möjlighet att vara i framkant. Att begränsa klimatförändringarna är ett globalt samarbetsprojekt – och vi är med!

För det andra behövs insikt om klimatförändringarnas omfattning och konsekvenser. Frågan uppmålar falska alternativ: ska vi få det sämre eller fortsätta som vanligt? Frågan är snarare: ska vi skyndsamt ställa om och skapa ett hållbart samhälle för människor och miljö eller ska vi gå mot en framtid med klimatkaos? För oss i Gröna Studenter är svaret givet. Att fortsätta som vanligt är inget alternativ. 

Det är hög tid att ta tag i rodret! Ordning och reda och vända på alla stenar är dags att applicera på klimat- och miljöpolitiken. Och Miljöpartiet har en konkret färdplan för en rättvis omställning.

Nu är det dags att bryta beroendet av fossila bränslen och anpassa vår ekonomi och levnadssätt efter vår fantastiska planet. Och de goda nyheterna är att det här inte behöver innebära att vi får det sämre: tvärtom går många klimat- och miljöinsatser hand i hand med ökat välmående och hälsa! Samtidigt krävs åtgärder för att klimatomställningen ska ske på ett sätt som inte lämnar någon bakom och som möjliggör bra livsvillkor – nu och i framtiden. Rättvisa är en central del av omställningen.

Som i så många andra kriser är det världens fattiga barn och kvinnor som redan nu och fortsättningsvis kommer drabbas hårdast av klimatförändringarna. Medmänsklighet, solidaritet och engagemang slutar inte vid Sveriges gränser. För att Sverige ska kunna sätta press i internationella förhandlingar är det oerhört viktigt att vi visar att en omställning inte bara är möjlig utan också önskvärd! Så, det räddar inte världen om vi i Sverige får det sämre. Men vi är en bit på vägen att rädda världen om vi i Sverige visar hur en rättvis omställning går till. Nu kör vi – för vår egen och framtida generationers skull! 

Var med och kommentera!

Är du medlem och vill kommentera något aktuellt i politiken eller samhället? Mejla din kommentar till info@gronastudenter.se.